Min älskade Emma och hennes kompis Emmy bjöd på en otroligt lyckad 50 års-fest (25 + 25 år) igår! Jag och J tog bilen mot Hudik direkt när jag slutade, och kom precis dit så vi hann göra oss i ordning och åka till festligheterna. Det bjöds på fördrink, snittar, lekar, middag, dans, alkohol och sist men inte minst en HELT fantastiskt efterättsbuffé som hade allt man någonsin kunnat önskat sig! Jag var helt seriöst i himmelriket vid det bordet!! Så himla kul att träffa alla vänner i Hudik, jag saknar alla mer än jag anar… Så den här kvällen var helt perfekt! Som ni ser på bilderna nedanför var temat rosa, och värd-tjejerna strålade i sina knallrosa klänningar under hela kvällen. Tack igen tjejer, jag längtar redan tills ni fyller 30 år!

Ja, precis som titeln lyder så blir jag både arg, rädd och dessutom skäms jag otroligt mycket över många vuxna människor i Sverige just nu! Vuxna människor som antagligen inte har sett så speciellt mycket av världen, och inte har EN ANING om hur våra medmännsikor lever när de flyr från sina länder. Ja precis, jag pratar om hur otroligt många vuxna människor bemöter de flyktingar vi borde välkomna med öppna armar. Och förresten tänker jag inte kalla dessa människor för flyktingar, för de är faktiskt vanliga människor precis som du och jag.

När jag var 18 år spenderade jag två veckor på ett barnhem i Sydafrika. Två veckor som förändrade min syn på livet. En liten flicka på 2 månader hade blivit hittad, nedstoppad i en svart soppåse, placerad i en toalett och dessutom var hon också våldtagen. Hon kom till barnhemmet, traumatiserad och kroppsligt förstörd för resten av hennes liv. Om man inte förstår varför barn och andra människor flyr från förhållanden som dessa, då är det någonting som inte stämmer… Detta var ett exempel på vad de hundratals barn som fanns på barnhemmet hade gått igenom. Ofta fick personalen aldrig fram vad barnen hade varit med om då de hade slutat att prata på grund av trauma.

Det som fick mig att bli så arg att jag ville skriva detta inlägg var dels en 2 timmar lång debatt från ett litet samhälle här nära Gävle, där de diskuterade hur dessa "mördare och våldtäcktsmän" (= flyktingarna) skulle kunna bo i deras by. De skulle ju bara stjäla pensionärernas rollatorer och fortsätta mörda och våldta när de kom hit. PÅ RIKTIGT, hur kan man ens uttrycka sig på detta sätt när man inte har en aning om vad dessa personer har gått igenom? Den andra anledningen till att jag ville skriva var att jag och J såg filmen Hotel Rwanda igår… Jag grät av medlidande, ilska och skam. För vi har inte lärt oss ett dugg från folkmordet i Rwanda, eller varför inte jämföra med andra världskriget? Det som sammanflätar dessa händelser, det som gör att dom liknar varandra, det är att människor behöver vår hjälp! Men när VUXNA MÄNNISKOR vänder dessa personer ryggen, och dessutom lär sina barn att göra det, då skäms jag över att vara svensk!

Skidåkning, fest, god mat och gott fika... Ja, så kan dagarna här i Vemdalen sammanfattas! Vi är nu inne på sista kvällen här i stugan, och just nu ligger vi alla och kikar på film efter att precis ha ätit tacos. Igår kväll kom Julia och festade med oss, och jäklar vad vi dansade när vi gick ut. Så himla mysigt att hinna träffa henne här, för hon åker snart till andra sidan jorden och är borta i flera månader :(
Kvällen kommer jag att fortsätta att spendera i soffan, och imorn är det bara städning av stugan och hemfärd som gäller! Tack Vemdalen och student skiweek för i år, ni har levererat som vanligt!