Det var inte många rader jag skrev om mina känslor i förra inlägget, men de raderna var magiska. Magiska för att det öppnade upp sidor hos så otroligt många av er som läste det! Jag har nog aldrig varit med om att få så många samtal och meddelanden om vad som gjorde att jag kände mig nere... så jag är fortfarande helt överväldigad!
Jag trodde på riktigt att jag gått in i en period av nedstämdhet i livet, en period som jag trodde skulle hålla i sig under en längre tid. Jag har haft sådan perioder några få gånger i livet, och det har alltid varit lika jobbigt. Men när man möts av en flodvåg av kärlek och ömhet från vänner, familj, arbetskamrater och chefer, då är det svårt att inte le både på in- och utsidan! Jag blir alldeles rörd när jag sitter och tänker på det...
Jag vet inte vad det var för punkt jag lyckades trycka på för att få ta del av alla dessa fina ord, men jag tror att det kan ha och göra med att jag vågar berätta om mina känslor. Fastän det inte var mer än ett par meningar så tror jag att det gör att människor även vågar stötta. Just för att jag vågar berätta.
Nästa gång jag känner mig nere, eller ensam, kommer jag att sätta mig och läsa igenom alla dessa meddelanden, och även tänka tillbaka på alla fina samtal. För hur kan inte bli lycklig av det? Tack ALLA som tog er till att höra av er till mig, jag uppskattar varenda en av er mer än ni tror!
Love you!
/Tilda
